I min jakt på beskrivningar över Naval Gunfire Support (se tidigare inlägg) så dök jag på den här gamla godingen på YouTube. Det var detta jag sökte mig till flottan för - full fräs i trånga leder och sedan ut till sjöss och leverera vapenlast i fientliga anfallsföretag. Detta trots överlevandssannolikhet på 0,6 uppdrag per robotbåt... Jag skulle aldrig ha gjort mig på en ubåt :-)
Del 1
Del 2
Jag slås av den professionalism som fanns, ledarskapet och sammanhållningen. Ett "Happy Ship" helt enkelt. FC (Fartygschefen) motiverar på ett bra sätt varför han har valt sitt yrke. Jag tror att många på den tiden hade denna inställning.
Tyvärr råkade Luleå ut för en tragisk olycka då man, under övning i Södra Kvarken, blev påkörd av systerbåten HMS Nynäshamn tidigt på morgonen den 14e November 1991. I området var det en hel del sjö och vindstyrkor mellan 10 och 12 m/s. Robotbåtarna skulle tillsammans genomföra anfall mot två minfartyg och man uppträdde i krigsmässigt dvs nedsläckt utan lanternor samt radio- och radartyst. Detta var krigets krav...
HMS Luleå genomförde sitt torpedanfall först och genomförde en reträttmanöver där man sänkte farten. HMS Nynäshamn kom därpå i full fart och det hela slutade med den olycksaliga kollisionen. En värnpliktig artillerist som befann sig på styrbordssidan i pjäsen omkom, tragiskt nog, så gott som omedelbart då Nynäshamn körde in i höjd med pjäsen och landade på densamma. Ett 1,5 x 3 meter stort hål slogs upp, men länsar och läcksegel sattes snabbt upp. Drillen i skyddstjänst verkar ha suttit i ryggmärgen.
Filmerna innehåller många olika perspektiv - befäl, värnpliktiga, besättningen, olyckan och hantering av densamma, ledarskapet.
Håll till godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar