Jag måste börja med att be om ursäkt för mitt oflitiga bloggande på sistone. Det har varit, och är, mycket arbete just nu parallellt med sjuka barn och annat, men som min gamla kadettofficer sade "Det finns inga ursäkter, bara bortförklaringar". Av denna anledning har det på sistone mest blivit en del snabba referat till olika artiklar. Jag lovar ingen botgöring - dock hoppas jag på en gradvis förbättring av läget.
Jag är dessutom smärtsamt medveten om att jag utlovade en artikelserie om ubåtsjaktens dagar. Denna artikel förpliktigar och jag håller fortfarande på att strukturera mig. Det var, som någon nämnde som kommentar till min tidigare utfästelse, att detta ämne har analyserats gång efter annan och det finns således en hel del referenslitteratur att ta till sig. Jag kanske börjar med att lägga upp en litteraturlista. Utan att ha en möjlighet att ta mig an all referenslitteratur kan jag dock påstå att debatten verkar ha fastnat i två olika spår.
1. De som inte tror att vi har haft några kränkningar alls och att U-137 var en felnavigering
2. De som visserligen inte ifrågasätter att vi har haft ubåtskränkningar, men som har fastnat i nationalitetsfrågan (NATO-/Warsavapaktubåtar)och håller på att tvista om denna samt om hurvida det var rätt av Bildt att peka ut dåvarande Sovjetunionen.
Jag kommer inte sticka under stolen med att jag tillhör de som inte ifrågasätter att kränkningar har skett, inte heller har jag några tveksamheter om vilka det var som, i huvudsak, kränkte vårt territorialvatten. Det kan inte uteslutas att det kan ha varit olika stater. Om vi ser på flygkränkningar under samma period så var det ömsom Sovjetiska/Warsavapaktflygplan ömsom NATO-flygplan som kränkte vårt luftrum. Det kan inte uteslutas att det under någon gång har varit en väststat som har kränkt oss, men jag är tveksam.
Ovan var Off-topic så det skriker om det så nu över till ämnet för inlägget...
Jag lyckades komma iväg i helgen och se på filmen "Gränsen" som handlar om en postering på gränsen mellan Sverige och Norge under andra världskrigets Sverige. Under denna period försvann, enligt uppgift, 300 svenska soldater spårlöst och det är detta som denna film bygger upp sitt drama på.
Man har lyckats bygga upp filmen tidsenligt med rekvisita och så. Storyn är bra och dramatiseringen har inte gått över styr. Den innehåller en bra blandning av personliga förhållanden mellan huvudpersonen och hans fästmö samtidigt som den utvecklar sig till en spännande och trovärdigt actionfylld film.
Jag hade nog neutrala förväntningar på filmen, men jag måste säga att jag är mycket positivt överraskad. Klientelet som var och såg denna film var mestadels äldre besökare, både män och kvinnor, som verkade ha någon typ av relation eller minnen av tidsepoken ned till framförallt män i nedre medelåldern.
På det hela taget en mycket bra film. Det är sällan som det görs smala filmer som denna, så gå och se alterntivt köp den.
Den får fem av fem sjunkbomber.
Klart Skepp!! - - . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar