För en tid sedan försökte tog bloggrannen Skipper upp frågan om Amfibieförmågan och dess framtid.
Skippers diskussion om Amfibieförbandets framtid
Jag hann tyvärr inte vid detta tillfälle deltaga i debatten, men försöker nu istället att återkoppla och återstarta diskussionen.
Alltså - hur bör den framtida amfibiska förmågan utformas för att, på bästa sätt, bidraga till vår försvarsförmåga?
Jag är den förste att erkänna att Amfibieförbandet och före detta, Kustartilleriet, under alla tider har behandlats styvmoderligt inom Marinen. Nu föreslås att länkarna till armén skall stärkas och där amfibiebataljonen skall struktureras om mot en manöverbataljon med ett ökat inslag av markoperativa uppgifter. Jag är dock inte så säker på att förbandet kommer att bli mindre styvmoderligt behandlat inom Armén.
Vi är väl ett stort antal människor som minns vilket debacle som uppstod i kölvattnet av att IAS (Internationella AmfibieStyrkan) beordrades att åka till Tchad på mission. Ett stort antal mindre upplysta uppfattningar om amfibiekårens förmåga lyftes upp. Den mest framträdande var ju naturligtivis frånvaron av vatten att operera på/i och att man aldrig skulle kunna lösa uppgiften.
Jag förstod ärligt talat aldrig debatten- eller jo jag förstod att IAS trampade runt på ett stort antal generalsfötter inom NBG som såg sin chans till insats försvinna, men sånt är livet :-).
För den som vill kan man t.ex. dra vissa paralleller med den amerikanska marinkårens, USMC, insatser i t.ex. Irak som beskrivs bland annat i boken "The March Up - Taking Baghdad with the 1st Marine Division" av Bing West och Maj Gen Ray L. Smith. Jämförelserna med USMC skall inte göras allt för långtgående, men i sak så kan amfibiekåren med lätthet lösa de uppgifter som ställs på ett lätt infanteri - oavsett tillgång till vatten eller ej. Det är förmodligen svårare att operera i gränssnittet vatten/land än enbart på land.
Båtar är dels ett medel att förflytta sig med och dels ett stridsredskap.
Hur som helst - detta motbevisades ju som bekant och förbandet löste uppgiften relativt snabbt med små medel. En snabb in- och ut- operation som det förmodligen bör se ut om man inte vill stanna i decennier (jfr. Balkan, Afghanistan osv).
Hur ser då planen ut för ambiekåren? Ett utdrag återfinns här
Målsättningssarbetet Amfibiebataljonen 2014
Kontentan är väl att sjöstrid och bekämpande av invasionstonnage nedmonteras med sin sista beståndsdel - t.ex. genom att RBS 17 inte uppgraderas/vidareutvecklas.
Förmågan till anfallsstrid och landstigning inte är aktuell - åtminstone är det inte en huvuduppgift. Visst - ca hälften av de ca 80 st Stridsbåt 90 som skall vara kvar uppgraderas till splitterskyddad version (HS) likaså uppgraderas trossfärjor. Uppgiften blir väl att kunna transportera lätt infanteri i amfibisk miljö, men uppgiften att "Ta" eller "Slå" fiende i amfibisk miljö är knappast aktuell.
För markoperativ rörlighet tillförs ett trettiotal Bv 309S (splitterskyddade).
Du skriver "Kontentan är väl att sjöstrid och bekämpande av invasionstonnage nedmonteras med sin sista beståndsdel - t.ex. genom att RBS 17 inte uppgraderas/vidareutvecklas."
SvaraRaderaJag delar väl inte din slutsats till 100%. Robot 17 Hellfire vidmakthålls genom att direktanskaffa nya robotar av senaste modell direkt från tillverkaren. För den ursprungliga anskaffningen utvecklade Bofors en särskild sjömålsstridsdel med vilka robotorna modifierades med. Den modifieringen är inte nödvändig eller önskvärd då stridsdelsutvecklingen innebär fullt godtagbar effekt mot såväl mark- som sjömål med ordinarie stridsdel.
Och vad får dig att dra slutsatsen att "Förmågan till anfallsstrid och landstigning inte är aktuell - åtminstone är det inte en huvuduppgift"?
@Apan innanför
SvaraRaderaLedsen för sen kommentar, men en jobbinfarkt har förhindrat mig från att ge dig en värdig replik.
Angående RBS 17 så inser jag att du har rätt. Om nu leverantören har utvecklat sin stridsdel att kunna verka mot sjömål så är det bra. Dock kan jag anse att ett exklusivt dedicerat vapen för en amfibiebataljon kanske inte är helt kostnadseffektivt.
Angående frågan om förmåga måste jag erkänna att jag inte har läst aktuellt TOEM/TTEM för förbandet, men ur en lekmannamässig bedömning baserad på följande drar jag slutsatsen att det åtminstone kommer bli mycket svårt.
1. Avsaknad av eget LV-skydd
2. Minskad numerär - hälften av de kvarvarande Strb90 uppgraderas. Visserligen splitterskyddade och med fjärrstyrd vapenstation (alla?)
3. Valet att inte gå vidare med Strb Ny Tung gör att förbekämpning med egna medel försvåras.
På plussidan finns naturligtvis snabba transporter genom nyttande av svävare samt möjlighet till rek genom användande av Dykgruppbåtar.
Uppgiften att Ta/Slå fiende genom en het landstigning. Är det realistiskt?
Förbandet har ju övat att sjötransporteras med både Nederländska och Brittiska fartyg. Kommer amfibie vara aktuella för "långt-bort-i-stan" operationer? Är de en unik resurs för detta? Hur ser motstånderprofilen ut osv?