Sänkningen av HMS Coventry snart som film - ett ovanligt långt inlägg

Med anledning av den friktion som på nytt uppstått runt ögruppen Falklandsöarna/Malvinas tänkte jag göra slag i saken och publicera en ovanligt lång  artikel - för att mig vill säga.... Julledigheten har, som vanligt, inte varit lugn, men jag har länge velat lyfta upp denna specifika händelse som utspelade sig under några minuter i maj 1982. Jag har försökt att anstränga mig lite utöver det vanliga, så håll till godo!


Detta är historien om HMS Coventrys sänkning den 25e maj, 1982.
HMS Coventry, D118, var en Typ 42-jagare, sjösatt den 21 juni 1974. Hon var beväpnad med en 4,5" (114 mm) Mk8-pjäs, 2 st 20 mm Oerlikon akan samt 22 st Sea Dart-robotar som erbjöd möjlighet till ett gott LV-skydd med räckvidd på upp till 56 km. Utöver detta var hon utrustad med torpeder och remskastare
Coventry befann sig denna ödesdigra dag tillsammans med huvuddelen av styrkan utanför San Carlos på Öst Falkland.

HMS Coventry Type 42 Jagare - D118

Befälhavaren för hela styrkan, amiralen ”Sandy” Woodward, var djupt bekymrad och irriterad över att landstigningen vid San Carlos, som han ansåg, tog allt för lång tid. Omkring 4000 man skulle komma att sättas i land vid denna operation kallad ”Operation Sutton”. Amiralens nervositet är förståelig då han var långt hemifrån med mycket tunna försörjningslinjer och liten möjlighet till att kunna få hjälp om något skulle gå snett. Varje minut som man var exponerad för luftanfall ökade risken.

 

Amiralen "Sandy" Woodward

Operation Sutton hade börjat den 21 maj och man hade redan dagen efter lyckats etablera ett brohuvud. Amiralen skulle också, förutom Coventry, denna dag, den 25 maj komma att få uppleva en kännbar logistisk förlust i och med sänkningen av lastfartyget MV Atlantic Conveyor. Sänkningen innebar förlusten av ett stort antal helikoptrar, flygplatsmateriel samt tält. Förlusten av helikoptrarna, som var tänkta att öka på mobiliteten för landstyrkorna, blev kännbar.


Innan den 25e maj hade den brittiska flottan förlorat mycket av sitt LV-skydd till följd av sänkningen av HMS Sheffield (Typ 42) den 4e maj, HMS Ardent (Typ 21) den 22 Maj samt HMS Antelope (Typ 21) den 24 maj m.m.

Det var av denna anledning nu upp till HMS Coventry och HMS Broadsword (Typ 22) att med sina Sea Dart och Sea Wolf-robotar, 4,5” pjäser samt 20 mm Oerlikon-kulsprutor att skydda brohuvudet vid San Carlos – den sk ”Bomb Alley” mot flyganfall.

Då Coventrys Sea Dart-system huvudsakligen var utformat för att bistå med långräckviddigt luftvärnsskydd över öppet hav hade hennes 909-eldledningsradar problem med att verka kustnära i den roll som hon hade beordrats inta av amiral Woodward. Coventrys fartygschef, David Hart Dyke, försökte flera gångar att resonera med amiralen över ”Secure Voice”, men fick ordern – ”Stanna på din post!”

Amiralen visste mycket väl om de begränsningar och faror som han utsatte Coventry för. I realiteten hade han nog bestämt sig för att Coventry och Broadsword fick utgöra skenmål i syfte att, till varje pris, skydda brohuvudet. Ett kallt men sannolikt nödvändigt beslut.

Den 25e maj var den argentinska nationaldagen och hela styrkan insåg att denna dag skulle komma att innebära hårda strider och man förberedde sig så gott man kunde.

Vid 9-tiden på morgonen blev styrkan utsatta för ett första anfall och Coventry lyckades skjuta ned en A-4B Skyhawk med en välrikad Sea Dart. Vid 12-tiden vad det dags igen och ånyo lyckades Coventry att skjuta ned en Skyhawk med en av sina robotar.

Vid det tredje anfallet runt 15-tiden fick luftförsvarsofficeren på Coventry en tidig varning av ankommande flyg ca 160 km från väst. Tyvärr förlorade man sedan dessa då de argentinska planen flög in lågt över land. Fartyget var fullt stridsberett när fyra ekon plötsligt lösgjorde sig från land. Coventry låste på med sina system, men tappade låsning på grund av den bakomliggande landmassan trots att hon lät sin eldledningsradar ligga och svepa i rätt bäring.


Broadsword lyckades dock bättre och låste på med sin eldledningsradar varefter man förberedde sig på att avfyra sina Sea Wolf-robotar.


De argentinska flygplanen flög i tät rote-formering och eldledningsradarn på Broadsword tolkade dessa som ett och samma mål. När sedan planen kom närmare och radarn kunde urskilja bägge planen lades två nya mål ut, men det gamla målet låg fortfarande kvar i eldledningsdatorn och spökade. Hotutvärderingsalgoritmen i eldledningsdatorn lottade detta spök-mål som det farligaste vilket ledde till att systemet tog över och låste på detta, icke existerande, mål. När man försökta radera det gamla målet (som hade ersatts av de två verkliga ekona) låste sig plötsligt datorn.

Eldledningsteknikern (Syten nuförtiden – Klart Skepp anm.) påbörjade omedelbart, och helt kallt, med att starta om systemet genom att flippa över en hel räcka switchar och vred, men hann inte genomföra hela proceduren innan anfallet var över. De två argentinska planens anfall resulterade otroligt nog ”bara” i att en bomb träffade Broadswords flygdäck – och helikoptern -, men akter om hangaren.

Resterna av HMS Broadswords helikopter efter träff av argentinsk bomb den 25e maj

Nästa anfallsvåg kom in 1 minut och 28 sekunder senare. Ombord på Broadsword hade man nu analyserat vad som hade gått fel första gången och hade på något sätt lyckats fixa till felet – en enastående prestation.


Ombord på Coventry försökte man ånyo att låsa på med 909-radarn kunde fortfarande inte få låsning mot bakgrunden. Man att avfyrade en Sea Dart i nöd-mode, man hoppades nog att den skulle störa de anfallande piloterna.

Coventry avfyrar Sea Dart. Foto taget från Broadsword under anfallet den 25 Maj

Bild från "gun-camera" på en argentinsk Dagger vid anfall den 24 maj

Broadsword hade just fått igång sina system efter omstarten och hade nu god följning under, vad man uppfattade som, ”lång” tid. Systemet fungerade helt klanderfritt och gick automatiskt över i rätt mode. Nu väntade man bara på att planen skulle komma in på rätt avstånd och följde anfallet i tv-kameran som var slavad till siktet.

Air Force Grupo de Caza A-4P (A-4B) Skyhawks.
Kapten Pablo Carballo tv och Löjtnant Carlos Rinke th.

Då Broadswords system inte hade fungerat första gången gav luftförsvarsofficeren på Coventry sin fartygschefen informationen att de nu fick klara sig på egen hand. Conventry, som gick för om något babord om kurslinjen med front mot de anfallande flygplanen, försökte nu göra sig till en svårare måltavla genom att vänta bredsidan till.
Det kan låta konstigt, men då argentinarna hade problem med armeringen av sina bomber så hade det visat sig vara bästa taktiken för att få bomberna att studsa över fartyget istället för att landa på fartyget. Detta underlättades alltså om man vände bredsidan emot istället för att riskera att en bomb studsade längs med hela fartygets längd för att med stor säkerhet träffa bryggan eller någon annan vital del.


Ombord på Broadsword såg man med spänning de anfallande argentinska planen på tv-kameran när helt plötsligt, till allas fasa, en stor siluett av Coventry tornade upp sig i bild och därmed också bröt låsningen. Eld upphör beordrades och man tvingades hjälplöst se på när Coventry anfölls.


Coventry, som hade gjort en styrbordsgir rätt in i Broadswords siktlinje för Sea Wolf, trodde felaktigt att Broadswords system fortfarande var ut funktion efter den uteblivna elden vid första anfallet. 
Ett fatalt misstag skulle det visa sig. HMS Coventry träffades av två bomber på babords sida som blåste ut apparatrummet, stridsledningscentralen och det främre maskinrummet. Bränder utbröt och fartyget började ta in vatten. 

 

Coventry efter de två bombträffarna på babordssidan

Bara 20 minuter efter träffen kapsejsade HMS Coventry och sjönk. 19 man dog och flera skadades. Under tiden som besättningen väntade på att räddas sjöng man ”Always look at the bright side of life” från Monty Python’s ”Life of Brian”.
Only in Britain....?

 

Coventry minuter innan hon slår runt och sjunker 

Coventry efter kantringen

Seismic Seconds Del 1 - YouTube
Seismic Seconds Del 2 - YouTube
Seismic Seconds Del 3 - YouTube

Man kan inte annat än att imponeras över den yrkesskicklighet och beslutsamhet med vilken britterna genomförde återtagandet av Falklandsöarna. De hade de ett fast och tydligt mandat med en orubblig politisk backning i Järnladyn - Mrs Thatcher.
Det är inte för inte som britterna har setts som en institution för det moderna sjökriget. Det är dessa erfarenheter som svenska flottan får sig tillgodo vid sina regelbundna övningar på FOST - Flag Officer Sea Training . FOST
FOST på YouTube

Att timme efter timme, dag efter dag sitta klistrad vid sin radarskärm och ha skärpan att upptäcka ekon som helt kort dyker upp ett-två kanske tre svep med radarn vid en "pop-up" av de argentinska flygplanen är helt enastående. Att dessutom kunna ha så hög operativ tillgänglighet långt hemifrån på systemen kräver också ett och annat. Teknikerns analytiska förmåga och iskyla, ovan, att snabbt fatta beslut om att starta om systemet är också häpnadsväckande.

HMS Coventrys chef, David Hart Dyke, skrev senare en bok Four Weeks in May: The Loss of HMS Coventry som undertecknad tyvärr inte har haft förmånen att få läsa... ännu...

 

Capt. Ret. David Hart Dyke

Enligt uppgifter i Coventry Telegraph kommer sänkningen av HMS Coventry att släppas som film i samband med 30-års jubiléet 2012 på Cannes filmfestival. Ni som har bokat lägenheterna i Antibes denna vecka - ni vet vad ni har att se fram emot. Filmen kommer att heta "Destroyer"

I sin bok ”Falklandskriget – 100 dagar” berättar amiral Woodward om både större och mindre skeenden. Denna kan jag varmt rekommendera.

Med detta vill jag passa på att tacka och önska alla läsare - och särskilt ni ute på post för Sverige - ett riktigt Gott Nytt År! 

GMY

Klart Skepp! - - . .