På tv-nyheter igår kväll rapporterades det om att Kadaffi-enheter har minerat Misratas hamn.
Jag är osäker på om alla förstår vad detta innebär i form av uteblivet stöd osv. Sea lines of communication (SLOC) blir i och med detta allvarligt störda. Jag antar, precis som i Sverige att den stora bulken av förnödenheter levereras sjövägen. För att ge lite svenskt perspektiv... Ett års inflygna förnödenheter till Landvetter motsvarar en dags införsel av förnödenheter i Göteborgs hamn. Minns vilka störningar som uppträdde i Göteborgs hamn för några år sedan när en drivande mina upptäcktes. Nu vet jag inte hur stort flödet är in via Misratas hamn, men det hindrar åtminstone inflödet av humanitär hjälp.
Svenska minröjenheter skulle kunna göra en insats här fast det säger ju inte knall och pang - å andra sidan gör inte Griparna det heller...ännu...
Klart Skepp! - - . .
Skulle vara intressant att veta vilken typ av minor som använts. Nu när man både i Sverige och Nato inte längre anser att det behövs svepförmåga mot kontaktminor.
SvaraRadera@ Anonym 13:08
SvaraRaderaFör att reda ut begreppen lite: Minor liksom torpeder räknas som sänkande vapen. Det finns hamnminor, bottenavstånsminor och förankrade minor (+ en del modernare varianter som ex-vis stigminor och självgående minor). Vidare kan minorna vara kontrollerbara resp. okontrollerbara. Sedan kan de okontrollerbara minorna vara "stegade", så att de utlöses först efter ett antal passager.
Kontaktminor kan vara förankrade eller drivminor. Denna mintyp är dock föråldrad och i de flesta fall utgångna ur sortimentet.
Minor fälls från fartyg, flyg eller - för hamnmineringar - från lastbilsflak, då minorna "simmar" ut i hamnbasängen. Att minera egen hamn följs normalt, för att förhindra motståndaren från att använda den som urlastningshamn, av att hamnen i övrigt görs obrukbar av ingenjörsförband.
Utan några som helst fakta i fallet gissar jag på att det är själva hamnen som minerats av arméförband. Att röja en hamn är tidsödande och görs nog bäst av röjdykare, vilket självklart kräver att hamnens närområde behärskas, det omedelbara och det som är inom porté för artilleri). Detta är således väl uttänkt och kräver bl a en massiv insats från motsidans markstridskrafter.
Forts.
SvaraRaderaLite mer som kompliment: Det finns ett flertal sätt att utlösa en minsprängning, förutom kontaktminans sätt, som kräver att minan seglas på. De vaniga sätten är genom förändringar i det jordmagnetiska fältet (Magnetik), akustik eller genom tryckförändringar när fartyg passerar.
Mycket görs också för att göra minan svårdetekterad med hjälp av olika material, t.ex plast.
Förmågan att minera är ytterligare en tappad förmåga för FM. Det finns inte längre några minfartyg, varken stam- eller hjälpminfartyg vid sjöstridskrafterna. Måhända har ubåtarna kvar sin förmåga att skjuta ut minor på samma sätt som man skjuter torpeder. Dessa lägger sig efter en viss gångtid på botten och blir då bottenavståndsminor. Om dessa ubåtsminor finns kvar i förråd vet jag dock inte.
@Anonym och Sumatra
SvaraRaderaDe Kadaffi-trogna styrkorna har agerat precis så som vi skulle ha gjort inför ett invasionshot. Att genomföra en defensiv inminering av hamnen är mycket effektivt. Jag har inte lyckats hitta några fler källor som beskriver exakt hur i detalj hur man har gått tillväga. Sannolikt är väl att man har genomfört fältarbeten i hamnen kombinerat med simmande minor. Våra röjdykförband ingick i NBG08 och stod således i R10 för att kunna gå in som förtrupp och säkra en hamn. Hur det är med NBG11 vet jag inte. Dessutom har trenden att använde röjdykare på land ökat. Det är ju inte precis svårare att röja på land jämfört med i mörka och kalla vatten där hänsyn måste tas till djupberusning, exponeringstider mm. Detta har blivit till ett problem då Irak och Afghanistanoperationerna utarmar röjdykstyrkorna på personal.
Skulle man vilja så skulle det gå att skicka ned svenska röjdykförband, men hamnen måste vara tillräckligt säkrad och fientligt artilleri måste förhindras att skydda mineringen.
Nu minns jag inte om det var den simmande minan eller torpedminorna som har beteckningen F21.
Intressant i sammanhanget är att notera att japanerna i det rysk-japanska kriget 1905 använde sig av offensiva mineringar för att minera in sin motståndare.
Minor är ett klurigt vapen.
@Sumatra och Klart Skepp.
SvaraRaderaNu förstår jag varför jag inte förstår någonting på bloggar som t.ex. Wisemans Wisdoms och F&S allt som oftast! Det ni två skriver är klart som korvspad, men jag förstår ofta ingenting av Wisemans teknokratiska inlägg med ideliga förkortningar och, antar jag, obligatoriska förförståelse av vapensystem och tillvägagångssätt inom armén för att få ut någonting av det han och andra skriver. Jag antar att det att ni uttrycker er så tydligt just nu, visserligen i kommentarsfältet, har att göra med att Marinen är lillebror till Armén och att man om man vill bli förstådd av majoriteten försvarsanställda eller intresserade läsare mer eller mindre är tvungen att tala klarspråk om man vill bli läst. Jag ska söka in till FM i höst, mina 45 år till trots, och ni får mig just nu att vilja lära mig mera om Marinen, annat än att det alltid är roligt att vara till sjöss. Ett plus är att jag inte blir sjösjuk ens vid hård storm. Men fortfarande lutar jag åt soldat eftersom det har varit ett livslångt intresse från min sida, fast det kan ändra sig. Min morbror var för övrigt sjöman på 60-talet.
Mvh Roger Klang
@ Roger Klang
SvaraRaderaDet dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta ;-)
Att röja minor är väldigt fysiskt och konkret, även om materielen kan vara nog så avancerad. Så är fallet ombord på våra få återstående mröj-fartyg, i vars arsenal av sonarer och självgående vehiklar även ingår röjdykare. Det vanliga är att man helt enkelt spränger funna minor på plats med en sprängladdning. För rodde man ut till uppsvept mina och fäste en sprängladdning på minkroppen, vilket inte var helt riskfritt, särskilt inte på en kontaktmina. Sedan tände man på stubbinen och sedan gälde det att ro.
@ Klart Skepp
De "simmande" minorna hette F22 och F23, fast jag kan minnas fel. Det var deras tillplattade form och utformning i övrigt som gjorde att de liksom "segelflög" ut i hamnbassängens vattenmassa, sedan de tippats i från t.ex ett av arméns lastbilsflak. Efter en förutbästämd tid armerades minorna.
@Sumatra:
SvaraRaderaDet är inte nödvändigtvis röja minor jag vill hålla på med! Jag tycker det är roligt att vara till sjöss bara, på stora så väl som små båtar, men helst stora. Jag blev ju så glad att förstå det jag läser och fick en plötslig insikt om varför jag allt som oftast inte förstår vilket får mig att känna mig dum trots att jag inte är det. Det är något amerikanskt över att svänga sig med ideliga förkortningar, och jag är inte amerikan. Själv strävar jag efter att i varannan eller var tredje inlägg på min blogg (ej försvarsblogg) förklara svåra ord som "dikotomi", "halmgubbe" (straw man argument) eller "Illiberal demokrati" t.ex., när jag använder det i en mening. På så sätt kan även mindre utbildade hänga med i resonemangen.
Roger
@ Roger
SvaraRaderaVissa debatter på WW och hos CI behöver nog vara på nivå för insatta och inte för dig och mig. Det får man leva med. Själv håller jag mig nogsamt borta från fackdiskussioner där jag saknar något att tillföra, även om jag läser dem med stort intresse och för egen utbildning.
När det gäller om vi skall vara eller inte vara i Afghanistan eller om svenskt flyg skall bekämpa markmål eller inte i Libyen, är dock dina och mina uppfattningar av samma värde som de respektive fackmässigt insattas.
Just problemet med hjälpen sjövägen till misrata är ytterligare en fråga som det är lätt att förstå och ha synpunkter kring. Minerat - ingen hjälp, minröjt - hjälp möjlig. Enkelt. Lyfta in hjälp genom luften blir svårt i en omgivning som behärskas av Libyens armé.
Hur skall vi nu kunna skydda och för den delen försörja befolkningen i enlighet med FN-resolutionen? Skall dessa människor svälta ihjäl?
Mineringar röjs inte med jaktflyg eller flygattack.
Varför inte gå med i Hv. I Malmö finns dessutom ett marint Hv (tror jag). Har just fått lite insikt i det nya Hemvärnets förmågor och uppgifter och det svarar inte alls i alla delar mot den nidbild som är förhärskande.
Lite meningslös information:
SvaraRaderaJag skulle gärna gå med i hemvärnet, jag har försökt! Men för att korta ned en lång historia så fick jag en remiss till sjukhuset för mina njurar redan när jag mönstrade. Senare fick jag en frisedel från lumpen utan att själv ha begärt det. Jag protesterade inte eftersom jag även har en fysisk åkomma relaterad till min njuråkomma, som inte påverkar mina fysiska prestationer eller hälsa (och inte heller njurarna påverkar min hälsa, men det visste dem inte då) men som jag när jag var ung inte tyckte om att visa, och väl fortfarande helst håller för mig själv. Men jag har kommit till insikten på senare år att man kan inte leva sitt liv så.
Så även om jag har förmågan så får jag inte bli hemvärnare eller något som involverar någonting med vapen, eftersom man måste ha gjort lumpen för det.
Roger
Roger, du kan alltid bli specialist i hemvärnet. Till exempel via Frivilliga Radioorganistaionen eller Bilkåren och utbilda dig till signalist eller fordonsförare. Behövs alltid motiverad personal på befattningarna och de behöver inte ha genomfört värnplikt. Du får dock genomgå en två veckors "gräva värn och skjuta automatkarbin"-kurs, så kallad GU-F utöver befattningsutbildningen. Så möjligheten finns!
SvaraRadera/stf hvbevkompch
Det tycks vara svårt att få tillräcklig och korrekt information från folk, men hon sade i alla fall till mig att det fanns någonting jag kunde söka när jag frågade, nämligen Frivilliga Radioorganisationen. Fast de utelämnade närmare information om innehåll. Det verkade inte så lockande då i alla fall. Men nu när du säger det så låter det bättre! Bilkåren låter bra, jag har ju körkort och körvana (men ingen bil), eller signalist kanske. Är det ett plus när man söker in som soldat till FM, att vara specialist i hemvärnet? Jag genomgår gärna en två veckors GU-F. Tyvärr skulle ansökningarna till hv ha varit inne senast i slutet av mars 2011 för denna sommaren, enligt hemsidan. Jag bor i Lund Skåne och har nära till P7 i Revingehed. Jag söker nog till soldat till hösten 2011 först, och om jag inte lyckas så söker jag till hemvärnet till våren och sedan till soldat igen till hösten 2012. Det borde ge någon kred. Jag kan vara ganska ihärdig! Men först ska jag skaffa ett intyg på att mina njurproblem inte påverkar mitt presterande eller min hälsa i alla fall på kort sikt, jag har redan varit och talat med en sjuksyster, senare ska jag tala med en läkare som i sin tur kanske måste remittera mig till njurkliniken en gång till. Jag har nämligen varit bra sedan min operation i 20-årsåldern, men det har kommit tillbaka för någon månad sedan tyvärr. Men det är mest ett obehag.
SvaraRaderaTack för informationen stf hvbevkompch!
Roger